
Jonas Danielsson
Barn, övernaturligheter och Spanien går
liksom hand i hand nu för tiden. Efter höjdarfilmer som The Others
och Pans Labyrint kommer ännu en nervpirrande ångestladdning med
Barnhemmet. Laura växte upp på ett barnhem och bär med sig
ljuva minnen av platsen. Därför beslutar hon sig som vuxen för
att flytta tillbaka och själv öppna ett hem för handikappade
barn. Med sig har hon sin man och den 7-årige sonen Simón. Huset
verkar bära på mörka hemligheter som Simón snappar
upp och snart börjar en dyster historia som Laura förträngt
att upprepa sig.
Barnhemmet är en skickligt gjord rysare
som gick förbi alla amerikanska storfilmer på topplistorna i hemlandet.
Inte särskilt märkligt eftersom det är mycket mer än en
enkel skrämselfilm. Filmen är förvisso inte särskilt originell
i sin historia – vi känner igen den i till exempel den asiatiska
Dark Water och ovan nämna The Others. Men det finns ett stråk av
vardagsnära ångest som är svår att värja sig från
och som på många sätt blivit synonymt med den spanska skräckfilmsvågen.
Barnhemmet handskas med djävulskt vuxna frågor men jag tror inte
att man själv behöver ha barn för att drabbas av panikångest
när man ser den.
![]() |
||||||||||||||||||||||
![]() |
![]() |
|||||||||||||||||||||
|
![]() |
|||||||||||||||||||||