Dead Space
Utgivningsår: 2008
Plattform: PC, PS3, Xbox 360
Utvecklare: Visceral Games

Stefan Särnefält
(PC) Det är på tiden att Rysarnytt plockar upp maskingevären och trycker upp pipmynningarna i spelvärldens monsterkäftar. När filmmonstren inte ruckar en ur omloppsbanorna så dansar skräckspelsbestarna mazurka på ens grav. Om och om igen. Vad kan då vara mer lämpligt än ett spel som är på gång att bli film? Jag snackar så klart om det nervförstörande sci-fi-horror-liret Dead Space. Storyn i dessa skjutalir kräver väl sällan några doktorshattar. Någon uppumpad marinsoldat får någon konstig order om att nåt har ballat ur på nån avlägsen plats dit man ska ta sig så fort som möjligt och återställa ordningen innan hela skiten flyger i luften. Typ så. Och är man på Bruce Willis-humör är det inga problem. Bara att krossa isen i mixern och blanda till världens största drink och ta farväl av vardagslunken. Att Dead Space är ett av de mer sofistikerade skjutaspelen gör inte saken ett dugg sämre. Man har helt enkelt kusligt kul i rymden där bara grannarna kan höra en skrika.

Allt brakar loss på ett rymdskepp som får en nödsignal från ett gruvskepp som befinner sig en kritisk omloppsbana runt planeten Aegis 7, en planet rik på naturresurser. Händelseförloppet portioneras ut teskedsvis via loggmeddelanden, videosamtal och annat smått och gott, som söndertuggade människodelar och blodstänk på väggarna. Fin spänningsuppbyggare. Ett alienvirus från planeten råkade slinka ombord på gruvskeppet och muterar sig via människor. Atmosfären är precis så creepy och nervig som jag vill ha det. Skönt nog är det inte lika tokmörkt som i Doom 3. I samband med spelet släpptes en animerad prequel, Dead Space Downfall, som ger hela bakgrundshistorien och som bör ses innan man bankar loss tangentartilleriet som Animal i Mupparna.

Dead Space får man till vissa delar om man korsar Doom 3 och Bioshock och plockar bort mitt favoritläge förstapersonperspektivet. Man börjar i princip med tomma händer men bygger snabbt upp sin status och vapenarsenal ju fler monster man lemlästar. För här är det ben och armar som måste peppras sönder innan dom ger upp andan. Man köper och säljer vapen och artefakter i små automatkiosker och uppgraderar sina vapen och förmågor längs vägen. Det blir ibland ett jäkla springande fram och tillbaka till dessa kiosker för att sälja prylar och fylla upp ammunitionsförrådet. Så vissa banor är rejält tidskrävande. Men det ger bra dynamik i spelet. En annan trixig men rolig pryl är när man irrar runt i gravationsläge. Man får helt enkelt hålla koll på drinken under takpromenaderna och inte tappa monstren ur siktet medan man fixar strömtillförseln. Uppgifterna är inte busenkla. Det räcker inte med att trycka på lysande jätteknappar. Man får helt enkelt använda hjärnan för omväxlings skull, bruka sina kinetiska förmågor och stasi- och muskelkrafter. Visuellt är det dessutom väldigt snyggt med många läckra miljöer att utforska.

Som sagt mycket på pluskontot. På minuskontot får man framför allt lägga rörligheten och responsiviteten (kopplar man bort v-synkfunktionen i spelet och i stället sätter på den i grafikkortet blir det bättre). Man verkar helt enkelt inte ha gjort något för att pc-anpassa spelet från konsolplattformen (någon patch har inte heller synts till). Vänder man monstren ryggen flåsar dom ofta en i nacken på armlängds avstånd. Att dom rör sig som dom vore indränkta i sirap är man annars ganska tacksam för eftersom kontroll- och styrkänslan inte är 100 procentig. Dessutom går det inte att ställa om tangentläget hur som helst så det blir till att vänja sig med w-a-s-d-läge eller någon annan hopplös bokstavskombination. Vapnen kunde kanske också vara lite vassare. Dessutom har man sällan råd med mer än ett fåtal åt gången men det ger å andra sidan större spelkänsla. En annan spelkänsloförhöjare är sparstationerna. Ett perfekt alternativ till manuellt/automatiskt sparande. Banorna kan också ibland bli en smula enformiga eftersom man spelet igenom befinner sig på samma skepp. Men trots minusplumparna så har jag inte haft så här skrämmande roligt sedan Bioshock och F.E.A.R. Extraction Point. När man sitter på jobbet och längtar efter att komma hem och spela då måste det helt enkelt vara ett förbannat bra spel. Eller ett förbannat tråkigt jobb.