Anneli Martini – Första mordoffret i Mask of Murder
Stefan Särnefält [090318]
Nyligen var jag på en efter-jobbet-öl på Dramatens bakficka Elverket på Östermalm i Stockholm. Elverket är både restaurang, bar och teater. Konsten i främsta rummet har alltid varit Rysarnytts motto. Och vid bardiskarna kan ju som bekant allt hända. Eller snarare så inbillar man sig det. Hur som helst så hade jag Studios S Entertainments dvd-utgåva av Arne Mattssons Mask of Murder från 1985 med Christopher Lee och Rod Taylor i huvudrollerna i färskt minne. En seriemördarfilm där skådeplatsen är Kanada men inspelningen gjord i Stockholm och Uppsala. Är det nån som vet vem som fick halsen avskuren först i filmen? Kanske inte så lätt att veta eftersom personen varken omnämns i eftertexterna eller på IMDB. Men Rysarnytt glömmer aldrig ett skräckslaget ansikte oavsett hur liten tid det skriker i bild. Ansiktet var ingen mindre än skådespelerskan Anneli Martini, för den breda allmänheten kanske mest känd som bibliotekarien Eva Kulle i tv-serien Sally. Martinis medverkan MoM kanske uppgår till en halv minut. Men kvantitetstid är inte detsamma som kvalitetstid.
Martini var samtidigt på Elverket för att se Medealand så jag tog givetvis tillfället i akt efter att ha beställt en ny öl i baren att i ett masklöst tillstånd tränga mig på med några närgånga Mask of Murder-frågor. Det visade sig att hon inte hade sett filmen själv (har skickat henne en kopia nu). Men jodå, lite svaga minnesbilder från inspelningen hade hon ändå. Framför allt vilka kläder hon blev mördad i. Kostymansvarig var den tyskbördige kostymtecknaren Mago (Max Goldstein), som ritat kläder för både svenska och utländska filmer och teateruppsättningar, bland annat åt Ingmar Bergman. Men kläderna föll inte Martini i smaken.
– Mago, den stora magikern som gjort kläder till Marlene Dietrich, skulle klä upp mig så jag gladde mig men fy vilka fula paltor jag fick en stor besvikelse bara det, minns hon
Men det starkaste minnet var själva mordscenen vid Johannes kyrka. Att få halsen avskuren gjorde henne bokstavligen så rädd att hon fruktade för sitt eget liv. Stina Kleming var scripta och en stentuff brud så hon vågade inte berätta hur rädd hon egentligen var. Martini trodde hennes sista stund var kommen när det äkta blodet och specialeffekt-killarna hade kommit på plats:
– Jag gick där och väntade på kyrkogården jag trodde verkligen jag skulle dö och ingen skulle bry sig mycket; tänkte jag måste tala med Lars Norén som jag såg honom komma släntrande över kyrkogården. Vi kände inte varandra väl alls men fåfäng som jag är ville jag gärna bli ihågkommen av en stor poet därför berättade jag för honom att jag strax skulle dö därför att dom förmodligen skulle misslyckas med mordet och jag skulle komma att bada i mitt eget blod…jag tänkte det blir kanske en makalöst vacker dikt av mig…då är ju inte allt förgäves!
Martini minns Arne Mattssons resliga gestalt. Han var stor som ett höghus, tyst och inbunden och hon kände sig också rädd för honom. Han var dessutom inte på något vidare humör. Tydligen gick han omkring och var störtsur:
– Är aldrig rädd för folk i allmänhet utan rätt frimodig men han skrämde dom flesta tror jag. Lars Norén blev nog också rädd och förbryllad när jag dök på honom som min befriare.
Cineaster med Klubb Super 8:s och Studio S filmer i bokhyllan är väl förtrogna med kända svenska skådespelares bortglömda insatser i kultrullarna som spelades in på 60-, 70- och 80-talen. Men Mask of Murder är den enda kultrulle som Martini varit involverad i. Och någon närmare relation till skräckfilmer har hon inte annars. Hon har inte sett många mordiska rysare alls, berättar hon:
– Det är inte riktigt min stil. Jag gillar Tarkovskij och Visconti och såna gamla mästare men det finns många nya med. Nyligen såg jag min första Hannibal Lecter – blev inte så förtjust i Julianne Moore hon brukar vara bättre – det hade behövts en farligare dam med tokigare touch för att matcha honom.
Rysarnytt tackar Anneli Martini för att hon var snäll delade med sig av sina minnen från Mask of Murder till läsarna.
