Tjejernas tjej Goldie Hawn fyller 65!
Stefan Särnefält [101121]
Shit, man inser att man är gammal när ens gamla filmförsälskelser kommit upp i pensionsåldern och när Izabella Scorupco kallas Milf i månadsmagasinen. Goldie ”Tjejen som visste för mycket” Hawn fyller 65 år när jag nu skriver det här bakfull på champagne, cashewnötter och Playstation 3 den 21 november 2010. Hade egentligen tänkt att skriva en liten lägesrapport från Stockholms filmfestival. Men first things first som man säger bakom kamerorna i skräckfilmerna. Fanfarer och höftrullningar till Hollywoods snyggaste granny eller post-Milf, please! Man vill ju helst inte att Tjejernas tjej ska bli gammal och skröplig. Jag är emot sånt av hela min förgängliga lekamen. Jag gråter mig till sömns under kudden och läser Tranströmer med hjälp av ficklampa och dålig blockchoklad:”Mitt i livet händer att döden kommer och tar mått på människan. Det besöket glöms och livet fortsätter. Men kostymen sys i det tysta”. Tunga och kraftfulla rader som inte går att snacka bort även om du är fejsmålad som Demi Moore. Butt thats’s reality. Observera att jag skrev but med två t. Jo, jag gillar också bakdelar men jag inser att samtidigt i det långa loppet är vi alla döda. Äh, vi skippar tungsinnet och återgår till hyllningarna av Goldie Hawn.
Jag var kär i Goldie Hawn. Nä förresten, jag tar tillbaka det. Jag var kär i Lisa De Leeuw som var med i 8 to 4 – en porrfilmsparodi på 9 to 5 av samma regissör som gjorde ”Tjejen som visste för mycket”, alltså Colin Higgins (som också gjorde ”Det bästa lilla horhuset i Texas” som pga titeln beslagstogs av lagens långa arm i den brittiska motsvarigheten till videovåldsmoralpaniken i början på 80-talet, Video Nasties reds. anm.). Nä, jag tar tillbaka det. Jag var kär i båda. Eller kär och kär. Det låter ju för fan inte klokt. Men nåt var jag. Det är jag säker på. Fråga mina barndomspolares storasyror och morsor. How deep is your love? Men de flesta minns säkert alla titlar med ordet tjej i. Förutom ”Tjejen som visste för mycket” så har vi ju ”Tjejen som gjorde lumpen”, ”Tjejen som inte ville gifta sig”, ”Tjejen som jobbade skift”, ”Tjejen som föll överbord”. Rätt otroligt att man reducerade filmerna till flamsiga tjejtitlar egentligen. Även om Goldie var skönt flamsig. Måste varit en extremt tjejfixerad översättare med pipskägg och korsett under den fläckiga manchesterkostymen som ville va spirituell i titelskapandet. Han insåg väl till slut att hon blivit för gammal för tjejtitlar. För efter 1987 no more tjejtitlar. Men handen på stjärten, vem minns inte scenen i ”Tjejen som visste för mycket” med Dudley Moore som sextokig ungkarl som släpper loss hela sexhjälpmedelsarsenalen ackompanjerad av Bee Gees Staying Alive när hon försöker undkomma den läskiga albinoförföljaren? En filmhistorisk milstolpe i klass med Dennis Hoppers minimotorsågsduell med Leatherface i Motorsågsmassakern 2.
Nu kanske vän av blodig skräck och ordning i krogkön protesterar högljutt med en jättebula innanför brallan mot att hylla Goldie Hawn på hennes bemärkelsedag på en sån här sajt. Inte mycket skräck att hitta i hennes garderober tänker du. Men tänk ett par månvarv till innan du öppnar din 21:e folköl och missköter sopsorteringen i din insatslägenhet i Stockholms innerstad. I ”Tills döden skiljer oss åt” och ”Döden klär henne” visar hon lite mörkare sidor tamejtusan. Läckra och solida grejer helt enkelt. Som till och med håller i en domstolsförhandling med Leif Silbersky. Om han nu inte envisas att spela rollen som oförvitlig sexualupplysare som han ofta gjorde i 70-talets sexualupplysningsfilmer. Han hade fått fängelse för det i andra världsdelar på den tiden. Rättskipning är en relativ sysselsättning skulle Billy Butt säga idag. Men tillbaka till sköna Goldie nu igen. Vi får inte tappa fokus. Falla för frestelsen att styra över på en Silbersky vs Butt-krönika. Dom måste man hålla på minst en armlängds avstånd om man stöter på dom i tunnelbanan. Åtminstone ta ett rejält grepp runt plånboken.
Goldies man är för helvete Snake Plissken alias Kurt Russell. Mr Thing himself. Man var svartsjuk som en skadeskjuten rabieshund när dom blev ett par på 80-talet. Man var tvungen att gå och djupandas hos nån gammal syokonsulent som glömt både namn och utseende på en. Russell var rena rama toyboyen tyckte man då. Fan karln är 59 år numera. Men ålder är ingenting jämfört med det skägg som han hade i The Thing. Det ska va stora björnskägg med istappar i. Eller totalt slätrakat. Okejdå, en jättemustasch modell Harry ”Långt ner i halsen” Reems som en symbol för den akademiska friheten och den pornografiska återhållsamheten kan jag gå med på en fredagskväll för att inte förstöra stämningen runt middagsbordet. Men sen får vi inte glömma hennes dotter från tidigare äktenskapet med Bill Hudson, Kate Hudson. Hon har däremot gjort lite skräck, bro. Sänk yxan nu och kamma hårtussarna över hjässan. Eller ta av sjaletten och sätt på kaffebryggaren. Senast faktiskt i Stockholm filmfestivalaktuella ”The Killer inside me” av Michael Winterbottom. Förresten känner jag en kille som fått en kram av Goldie Hawn. Shit, nu stiger den där gamla rabiessmittande avundsjukan längs knävecken. Det är fd inspicienten på Dramaten Thomas Strand. Känd från bland annat den här krönikan. Kramen utdelades utanför Grand Hotel i Stockholm under högtidliga former. Hon var jäkligt stor i Sverige på 70- och 80-talen. Större än Christer Björkman och Clark Olofsson tillsammans. Undrar om han minns doften från hennes kram månne? Sniff, sniff… Det skulle i alla fall jag göra. Happy Birthday, Goldie!
