Sommar- och solkrönika med inslag av kabbalistiska vibrationer

Chh chh-chh, uh Chh chh-chh, uh
Chh chh-chh, uh Chh chh-chh, uh
Chh chh-chh, uh Chh chh-chh, uh
Chh chh-chh, uh Chh chh-chh

In the summertime when the weather is high
You can stretch right up and touch the sky
When the weather’s fine
You got women, you got women on your mind
Have a drink, have a drive
Go out and see what you can find

Ok, Mungo Jerries bananas apple pies! The summer is here! Dags för en ny ruskig rysarkrönika. Tyvärr vet jag inte riktigt vad jag ska skriva om. Känner mig inte särskilt ryslig så här mitt i sommarvärmen med ryggen full av svett. Men men… det är ju så häääärligt att vara ute i det fina vädret som alla säger. Hmm…är det verkligen det? Stomp your feet and clap your head. Självklart. Men visst fan är det
läskigt att sitta i kallingar och stirra in i datorskärmen medan det råder klarblå himmel utan ett moln i sikte en hel vecka i sträck? Sen vet vi ju hur farligt det är att sola. Läste att Madonna föredrog det regniga och fuktiga Londonvädret framför det soliga New York-vädret eftersom det bevarade hennes ljusa och släta hy. Typ. Solen var inget för henne. Livet ska levas i skuggan. Kanske ligger en djupare anti-kabbalistisk sanning i det där.

Råkar faktiskt ha en Kabbala-bok hemma i bokhyllan. Men det verkar mest handla om att göra en massa (förmodligen asjobbiga) övningar. Upptäckte när jag bläddrade i den nu att där fanns ett par citat från ”världens ondaste man”, ockultisten Aleister Crowley: I kabbalans ljus fördrivs de förgängliga tingens skugga omedelbart. Låter inte så himla ont. Men kanske sant. På tal om Madonna. På tal om Crowley så har filmen om honom, Chemical Wedding, haft premiär i Storbritannien. Manuset är skrivet av Iron Maidens frontman Bruce Dickinson. Har sett trailern och den ser lovande ut. I filmen tar Aleister Crowleys ande gestalt i en Cambridgeprofessor som spelas av Simon Callow som också skymtar förbi i vårt eget riddarepos Arn (Father Henry). Han ser läskigt övertygande ut som Crowley kan jag avslöja.

Fick mig en släng av Crowley-feber och måste nu högtidligt meddela att ryktena om hans ondska verkar en smula överdrivna, men bara en smula (min kunskap om the most wicked man in the world är ytterst begränsad). Hans stora inflytande inom kabbalismen hade jag dock inte riktigt kläm på. Hans bok 777 And Other Qabalistic Writings of Aleister Crowley räknas tydligen som ett centralverk inom den moderna västerländska kabbalismen. I dessa texter går Crowley igenom såväl kabbalas talmystik och filosofi som de olika världsreligionernas symboler. Jaha, vad är Kabbala för hokus pokus då? Är nog inte rätt man att svara på det. Men den växte fram under senmedeltiden och är kanske som många känner till en del av den judiska mystiken. En central symbol är Livets träd som utgörs av tio emanationer (sefiroter) som utgår från den fördolde Gudomen. Gudomen kommunicerar mellan de olika världarna och universum genom dessa emanationer som anses förklara både den fysiska och metafysiska världen. Motpolen till Livets träd är Dödens träd som utgörs
av kelippoter som betyder skal på hebreiska och som är en slags motsatser till sefiroterna. Vi talar alltså om en form av korrespondenslära. På tal om Madonna. Och hennes ljusa hy. Crowleys tankar kring detta har jag dock inte forskat närmare i. Kanske kommer en Crowley-krönika framöver. Kanske inte. Den som har flest vänner på Facebook får se. Men nog om Madonna, Crowley och Kabbala nu.

Ok, vad tusan vill jag så här mitt i värmeböljan? Tala om att jag sitter med på tok för små badbrallor och inte kan bestämma mig var jag ska se fotbolls-EM? Tala om att ingen slår SAS-Janne när det gäller jämna och fräscha solariebrännor oavsett årstid? Att han verkar ge fullständigt fan i att hans förbannade pyramider står kvar? Att Mumien 3 snart har premiär och att jag hoppas att Farao-Janne är där och snubblar på röda mattan och dränks i popcorn?

Nä nä, tänkte faktiskt bara lobba för lite hederlig och gammaldags skräck i sommarvärmen. Hur härligt är det inte att skippa kravet på att gå ut en solig sommardag och i stället dra för gardinerna och mata in en läbbig rysare i dvd-spelaren, öppna chipspåsen, fylla glaset med is, cola och Havanna Club slå sig ned i fåtöljen? Eller sitta ute med en kall öl och lägga upp en Texas Chainsaw-inspirerad barbeque-biff på grillen när solen går ned? Kanske avrunda med nån gammal italiensk kannibalrulle och krama musten ur varandra i soffan? Eller tänk er ett mullrande åskväder med ett kraftigt sommarregn som slår mot fönstren. Kan en skräckfilmskväll få en bättre inramning? Tror faktiskt inte det. Man måste ju inte heller vara ute för att solen skiner. Vägra gå ut i solen när solen skiner! Så fort solen skiner så känns det som om alla ska vara så himla lyckliga och glada och rusa ut till närmsta gräsplätt och sola sig bruna som bajskorvar. Ge mig Madonna, en våt filt, en bastu och en liter kosken nu! Nej förresten, ge mig en Riga-kryssning så jag kan fylla på barskåpet hemma. No no no, ge mig en New York-flygning så jag kan ta tunnelbanan till Coney Island och i kvällsmörkret kolla in det klassiska pariserhjulet från The Warriors med en kopp kaffe och donut i handen. Sen kanske man kan dö lycklig. Ok. Ut i solen med er, blekfisar! Over and out.

Stefan Särnefält (2008)