0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Titel: 1408
Utgivningsår: 2007
Regissör: Mikael Håfström
Skådespelare: John Cusack, Samuel L Jackson m fl

Stefan Särnefält (2007)
Filmer baserade på Stephen Kings grejer brukar sällan göra en på särskilt gott humör. Kan inte låta bli och tänka på alla filmkvällar som förstörts efter att ännu en King-rulle ballat ur på det ena eller andra sättet. Fan vad man svurit åt dessa rullar genom åren. Men några pärlor har dock kläckts ur kungens skägg. Det ska högt erkännas. En liten pärla är Mikael Håfströms 1408. På en Stephen King-filmskala ligger 1408 i gräddskiktet. Håfström håller klokt igen på överdrifterna och väljer att fokusera på de psykologiska elementen i denna supersnygga spökhistoria. Filmen är nästan för snygg för sitt eget bästa. John Cusack spelar en cynisk skräckförfattare som specialiserat sig på att undersöka och skriva om paranormala fenomen. För att färdigställa sin nya bok vill han ta in på hemsökta rum 1408 på Dophin Hotel. Trots upprepade varningar från hotellmanagern, som spelas av Samuel L Jackson, checkar Cusak klart som korvspad in på rummet.

Filmen börjar förbaskat bra. Ursnygga miljöer och scener som bygger upp en krypande närmast magisk stämning. Det har aldrig slagit mig riktigt hur bra Cusack egentligen är. Här gör det verkligen det. Men när Cusack väl slagit igen dörren på rum 1408 känns det som förtrollningen får sig en törn. Innan man hinner blinka börjar kusligheterna staplas som oroande vedtravar. Superkaxige Cusak blir efter några smärre incidenter plötsligt ett darrigt nervvrak. Känns som nån växel hoppades över här. Vålnader börjar sedan marschera in kors och tvärs genom rummet. Håfströms lek med hjärnspöken vs verkliga spöken skapar också logiska kullerbyttor som punkterar en del av skräckupplevelsen. Filmen blir aldrig riktigt så där läskig som man hoppats på. Samtidigt som man myser åt många sköna scener.

Den klaustrofobiska känslan skulle kanske ha förstärkts om det sparades lite på gengångarparaderna. Snygga så det förslår. Men inte så värst skrämmande. Håfström har däremot en skrämmande skön känsla för scenerierna. Det här är en välgjord film vävd med ett knippe intressanta psykologiska trådar att nysta i. Skönt när annars tonårsfjanteriet ofta har en särskild gräddfil i genren. 1408 är en av de klart bästa skräckisarnas på senare tid. Kommer faktiskt på mig själv att sitta och längta efter ännu en Stephen King-rulle. Med Håfström som regissör.