0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö
Late Phases 
Inspelningsår: 2014
Regissör: Adrián García Bogliano
Medverkande: Nick Damici, Ethan Embry, Tom Noonan, Lance Guest m.fl.
Han är inte bara änkling. Han är krigsveteran, blind och hyperkänslig också. Ambrose (Damici), är inte den muntraste av gamla gubbar, han flyttar in i ett ”Community” för äldre. Han sticker ut och visar tydligt att han inte tänker anpassa sig efter andras förväntningar. Bufflig och störig. Han distanserar sig från de andra, något vi vet att filmkrigsveteraner gärna gör, (Taxi Driver, The Deer Hunter). Han blir också direkt medveten om att något inte står rätt till. Gamlingarna försvinner en efter en, och det inte helt odramatiskt, brutalt värre. Det tar inte många ögonblick förrän Ambroses känsliga tentakler slangar fram spår av något som senare visar sig vara en best som träder fram vid fullmåne. Ambrose, som den veteran och överlevnadsstrateg han är, gör sig redo för en sista combat.
Hur bra är den här filmen? Den blir bättre vart efter, till och med riktigt rolig och underhållande. Inte minst för de många begåvade skådespelarna som förstår att ta till sig manuset med lätthet och humor, samtidigt som de värnar om sina karaktärer. Särskilt gillar jag Ethan Embry, känd från många tv- och filmroller, han glänser i rollen som ”Decko” i tv-serien Brotherhood, som jag för övrigt, helt apropå, tycker ni bör ge en chans. Vill också ge Tom Noonan en liten applåd. Noonan är känd för somliga som Francis Dolarhyde i Michael Manns Manhunter (1986), men på senare år har han även utmärkt sig som en betydligt mer hårdför prälle i tv-serien Hell on Wheels, än den han faktiskt spelar här.
Predestination
Inspelningsår: 2014
Regissör: Bröderna Spierig
Medverkande: Ethan Hawke, Noah Taylor, Sarah Snook m.fl.
Hoppla. Den här filmen levererade inte riktigt det vi hoppades på. Fascinationen över att kunna resa fram och tillbaka i tiden, det vill vi läsa om i klassikerna, och vi vill se det på film. Om och om igen. Eller nej, jag tror det räcker nu. För nu blir det så Überpretentiöst att det nästan självantänder vid bara tanken på ett tomtebloss. Det här fungerade inte alls för mig, den ganska avancerade storyn till trots.
Manusförfattarna har ansträngt sig att få till en story och kärleksintrig som heter duga, komplicerat. Ethan Hawke spelar en agent som reser genom tid och rum, vars mål är att förhindra framtida brott, och nu ska han, i ett sista uppdrag, stoppa den brottsling, ”The Fizzle Bomber”, som gäckat honom i en evighet, och hotar döda tusentals i ett bombattentat. Resandet fram och tillbaka i tiden förklarar också, på det mest komplicerade vis, vem ”han” (Hawke) är. Kluven identitet, det kan vi vara överens om. Gillar film noir känslan i filmen, och jag tänker att Predestination kommer gå hem hos många sci-fi nördar, för min del började klockorna klämta, och jag knackade på klockan för att se om visarna hade fryst fast.
Sarah Snook, hon spelar inte en helt oviktigt roll i den här tidsresan, en sån där typisk roll som brukar falla allehanda filmjurys i smaken. Snooks eventuella prestationer, hjälper dock inte den här ganska tråkiga filmen på traven.
These Final Hours
Inspelningsår: 2013
Regissör: Zak Hilditch
Medverkande: Sarah Snook, Jessica de Guow, Nathan Phillips m.fl.
Det här är en jävligt livskränkande film. En dystopisk fråga alla har försökt besvara: Om du visste att slutet var nära, vad är det sista du skulle göra? Hur skulle du välja att invänta jordens undergång? Om du tvivlar, känner dig osäker, då kan du ju kolla den här filmen, These Final Hours, för den ger några exempel.
Efter att ha dragit i mig ett par Monsters of Film visningar innan denna, började jag känna mig redo för pyjamasen. Kanske något mer fartfyllt och uppmuntrande hade suttit fint bakom träsmaken? Men, nej. These Final Hours är ingen upplyftande historia. James (Nathan Phillips), filmens roddare nummer ett, tänker tillbringa sina sista timmar på värsta partyt. Droger, fylla och sexorgier, Jawohl! Det här retar givetvis gallfeber på oss, för han lämnar sin gravida flickvän för detta. Fy skäms. Men det tar en annan vändning, fullständig anarki har brutit ut. Alla lagar, och alla kristliga förpliktelser har fått ge vika för människors totala galenskap och moraliska förfall. Men James kan ändå inte blunda för den brutala våldtäkt en liten flicka kommer utsättas för, om ingen stoppar den. Det finns ingen annan, tillräckligt klar i skallen, eller känslomässigt närvarande för att ens lägga märke till det fruktansvärda som håller på att hända den arma lilla flickan. Han måste återföra henne till hennes pappa.
Så, här blir det lite av en road-movie. Lite Mad Max feeling, men inte fullt så ”rolig”. Filmen är inte helt bottenlös, James hittar, tack vare den lilla flickan, en mening med livet, vid livets absoluta slut. Och det är ju stort. Sarah Snook, som jag nämnde i recensionen av Predestination, har även här en roll, men betydligt mindre, fast hon förvinner inte helt obemärkt förbi. Ganska kuslig figur här. Betyget? Det är ok att en road-movie får vara lite slö i storyn. Och i det här fallet förstår vi ganska tidigt att det finns en risk att det faktiskt kommer gå åt helvete, det kommer ingen hjälte och stoppar undergången, det är nämligen inte mycket till landmark och mänskligt liv kvar på jorden. Och då finns inte så mycket kvar att utveckla i berättelsen heller. En väntan på döden helt enkelt.
