0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö
Titel: Deadgirl 
Produktionsår: 2008
Regissör: Marcel Sarmiento, Gadi Harel
Skådespelare: Shiloh Fernandez, Jenny Spain m fl
Distribution: Njutafilms
Stefan Särnefält
Ett par skolkande skolkillar hittar en till synes död tjej fastkedjad i källaren på ett gammalt mentalsjukhus. När hon ger ifrån sig livstecken får dom för sig att börja puckla på henne och pepprar henne dessutom halvfull med bly. Men hon fortsätter att ge ifrån sig livstecken. Den ene ser genast ett guldläge att låta sina sjuka fantasier få fritt spelrum. Fler blir indragna i perversionerna och allt mals långsamt ned i en vidrig tonårssörja av hämnd och död.
Man skulle kunna tänka sig det hela som nån slags svart komedi om det fanns nåt att skratta åt. Men det gör det inte. Utom på en bensinmack då det blir lite payback time när dom ger sig på en lite rundlagd kvinna med rätt virke innan för pannbenet skulle man kunna säga. Filmens höjdpunkt. Tänker inte gå in på några detaljer för Deadgirl är verkligen en morbid liten historia. Jävligt mörkt och depraverat rakt igenom.
Snubbarna i den här filmen är mer eller mindre genomruttna så identifikationsfaktorn är lika med noll. Levande död-temat och vad man kan tänka sig hitta på med en fastkedjad zombiekvinnokropp i en mörk källare får väl ändå sägas vara en nypa nyskapande för genren. Nekrofilernas våta dröm och där ett litet bett är förenat med livsfara.
Det händer annars inte särskilt mycket förutom att det springs mellan skola och mentalsjukhus med brallorna nere och nävarna uppe. Det är en riktig lågbudgetfilm men som i rättvisans namn ändå är gjord med bra tajming och teknisk känsla. Parallellt utspelar sig en kärlekshistoria mellan filmens samvete Rickie som har en obesvarad kärlek i Joann med ett biffmonster till pojkvän och där ett litet snyggt bett från zombietjejen skulle fixa biffen för Rickie så att säga. Det finns en originalitet här trots allt.
Är inte säker på regissörernas ärende förutom att filmen blottlägger en hedonistisk kultur där det primitivaste utvecklingsstadiet i människans psyke med omedelbar behovstillfredställelse är kung. En ta-vad-jag-vill-ha-mentalitet. Något som iofs fungerar som en kommentar till samhällsläget i övrigt med extremporr, gruppvåldtäkter och manlig maktutövning. Bäst är annars Deadgirl själv som bara ligger och tar emot skit men som med minmalt skådespel ger liv åt varje känsla. Men som sagt, ingen film som föll mig på läppen.
