0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö
Titel: The Devil’s Rock 
Utgivningsår: 2012
Regissör: Paul Campion
Skådespelare: Craig Hall, Matthew Sunderland, Gina Varela m fl
Distribution: Metrodome
Andra världskrigshorror är inget vi tar lätt på här på sajten. Det är sånt som gör att vi orkar ta oss upp ur spjälsängarna om morgnarna för att dra gråa hårstrån ur skäggen och när två allierade kliver i land i Normandietrakterna dagen före D-dagen för att slå ut lite befästningar och stöter på döda kroppar och ockulta skrifter i en nazibunker då håller vi oss jävligt lugna. Avbryter alla autoerotiska övningar och koncentrerar oss på sponken. För dunkla bunkermiljöer där det pågår någon form av övernaturliga riter och experiment kräver lugna nerver.
Nere i betongkulan ylar och skriks det nämligen som i helvetet. Omättliga demoner som sitter fjättrade halvnakna i nazibunkrar när de inte får tillräckligt med människokött brukar låta en del. Tänk en modern managementkonsult (förmodligen uthyrd av ett bemanningsföretag) överdoserad med koffein (förmodligen av bemanningsföretaget) som i ett videoklipp… Nej, tänk ett modernt bemanningsföretag med hemsidan fullproppad med koffeinöverdoserade managementkonsulter fångade i videoklipp ungefär som en Saw-fälla (skulle man vända dem 180 grader så ser man ryggarna fulla av slangar där det rinner brun vätska) som ritar sataniska cirklar och vill tappa arbetssökare på blod i små kärl samtidigt som de köpslår om ett blöjbyte. Nä hörruni, vi skiter i det där bemanningsföretaget. Det är en samling bitches allihop. Det var bara det jag ville säga. Hade de varit nötallergiker hade man smort in hela bunten i jordnötssmör. Men för att återgå till filmen, som råkar vara från Nya Zeeland. Så mycket roligare än det där ylandet och skrikandet i bunkern blir det faktiskt inte i den här filmen.
I stället så snackas det och snackas och snackas och snackas och snackas och snackas mestadels hela tiden. Nazister gillar ju att pladdra så det kanske inte är så konstigt att det blir en del av den varan. Men en nazist som förhör en fånge över en halv film blir tröttsamt. Trots den klaustrofobiska känslan och att det bjuds på en del hyggliga gorescener och lite snyggt filmarbete får man aldrig upp trycket där nere. Skrämseltillfällena är få och det blir aldrig särskilt spännande.
Men vi behöver inte gråta floder för det eftersom har ju en del annan WW2-horror som vi kan håva in den närmaste tiden. Här kommer en lista: The 25th Reich, The 4th Reich, Frankensteins Army, The Bleeding, War of the Dead, Outpost 2, Fangs of War. Sen har vi ju spacenazin Iron Sky som gjorde succé i Berlin. Annars kan jag tipsa om boken ”Nazisterna och det ockulta” som ni hittar för en billig penning på bokrean just nu om det nu är så att ni fantiserar om übermänniskor med slangar på ryggarna och en karriär inom bemanningsbranschen. Glöm inte att kolla in trailern, den är faktiskt riktigt fin. Over and out.
