0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö
Titel: Inside 
Utgivningsår: 2007
Regissör: Alexandre Bustillo, Julien Maury
Skådespelare: Beatrice Dalle, Alysson Paradis m fl
Stefan Särnefält (2007)
Hinkvis med blod och en Beatrice Dalle på ett fruktansvärt terrorhumör. Franska Inside är en synnerligen våldsam och brutal historia som verkligen bjuder på terror på högvarv. Och Dalle är så långt från sköna Betty Blue man kan komma. Höggravida Sarah och hennes pojkvän kraschar med bilen. Pojkvännen dör och Sarah tvingas djupt nedbruten fortsätta sitt liv på egen hand. Hela tiden varvas perspektivet med fostrets reaktioner i magen. Julafton bestämmer hon sig för att vara ensam hemma. På kvällen ringer en mystisk kvinna på dörren och säger sig veta vem hon är. Det blir upptakten till en riktig mardrömsnatt.
Grundstoryn är tämligen enkel och att bli jagad av en främling instängd i sitt eget hus vet vi vad det innebär. Men här är det två kvinnor som utan synbara motiv dras in i en mycket extrem katt-och råtta-lek. Men låt er inte dras vid näsan. Dalles och Paradis (Vanessas syrra f.ö.) magnifika skådespeleri är helt klart två av höjdpunkterna med filmen. Har inte sett Dalle på ett tag så det var ett kärt återseende. Hennes mun blir bara större och större. Härligare och härligare. Farligare och farligare. Rena rama rödluvan och vargen över henne. Hon är i alla fall ruskigt bra. Det sägs att hon aldrig slagit igenom ordentligt internationellt på grund av att hon inte vill lära sig snacka engelska. Vågar inte tänka på hur många härliga skräckisar hon annars skulle kanske ha varit med i. Ok, back to the movie.
Som vanligt i skräckfilm undkommer man inte en del idiotiska beteenden. Folk kommer insnöandes och fattar och hör ingenting. Sarah agerar ibland
som hon vore utan öron och ögon. Men va fan, man har smält det mesta när eftertexterna rullar. Gillar också hur dom filmat fostrets reaktioner i magen på
det som händer Sarah. Det gör det hela mer levande och obehagligt men samtidigt mycket vackert och rörande. Filmen är fotad som om filmteamet bolmat limpor med cigaretter mellan tagningarna. Det var länge sen jag såg en sån rökig film där det dras så få bloss. Men det förstärker nästan obehaget.
