0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö
Titel: Paranormal Activity 
Utgivningsår: 2009
Regissör: Oren Peli
Skådespelare: Katie Featherston, Micah Sloat m fl
Distributör: SF
Stefan Särnefält (2009)
Då har man äntligen sett höstens stora skräcksnackis. Filmen som skrämt vettet ur Steven Spielberg och den amerikanska biopubliken. Förväntningarna var givetvis utomjordiskt höga. Ungefär som vid släktingen Blair Witch. Men hold your horses. Du kommer förmodligen överleva den här gången också. Fast med söndertrasad nattsömn några veckor framöver. Så det blir att ligga med ett Scooby Doo-grin under täcket och knapra superstarka sömnpiller.
Filmen handlar om ett ungt par som misstänker att deras hus är hemsökt och för att fixa fram bevis riggar killen upp en videokamera som registrerar dom under natten medan dom sover. Det börjar med små oskyldiga knackningar men som snabbt övergår i mer handfasta grepp. Det blir faktiskt rätt snabbt kusligt att följa de övernaturliga aktiviteterna ur kameraobjektivet medan digitalklockans räkneverk snurrar på i nedre hörnet. Filmen är inspelad helt utan musik förutom bakgrundsbruset som börjar mullra när kameran spanar ut i det mörka sovrummet. Ett magnifikt obehagligt ljud ska tilläggas.
Nästan hela filmen utspelas i parets hem och de verkar rätt oförmögna att söka hjälp trots alla bevis som finns lagrade i kameran. Förutom ett halvfjösigt medium som håller på att skita brallorna av sig innan han lägger benen på ryggen är det rätt folktomt. Instängdhet och hemvideofeeling i kombination med demoniska spökerier är en förbannat otäck skräckformel. Sen är skådespelarna ruggigt trovärdiga i sina roller. Men så där sinnessjukt läskigt som man inbillade sig att det skulle vara blev det kanske inte. Men jag måste erkänna att jag blev lite orolig i sovkammaren när man började höra mystiska knackningar i fönsterskåpsluckorna (min biopolare Henke rapporterade om dunsar från deras hushåll). Det är liksom inte läge att sova gott längre. Eller för att citera regissören Oren Peli: ”Tanken på ett osynligt väsen som hemsöker oss när vi sover skrämmer mig oerhört”. Han är nog inte ensam om att tänka så numera.
