0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Titel: Pontypool
Utgivningsår: 2009
Regissör: Bruce McDonald
Skådespelare: Stephen McHattie, Lisa Houle m fl
Distribution: Playground

Stefan Särnefält (2010)
Sidney Briar is alive, Sidney Briar is alive, Sidney Briar is alive… (ska läsas med småhes whiskeystämma). Vem fan är Sidney Briar tänker då ovän av kaos och motståndare till porrstjärnor i skräckfilmen. Sidney Briar är producent för en radiostation i den lilla kanadensiska hålan Pontypool dit den ärrade radioprofilen Grant Mazzy har förvisats. Under sin morgonshow nås Mazzy av rapporter om någon form av epidemi eller terrorattack och skräcken kommer smygande som en pyspunka. Är det ett riktigt hot eller nån form av practical joke? Varför Sidney Briar är i livet ska jag inte avslöja.

Uppskärrade radiosändningar i skräckfilmer är vi inte obekanta med. Men det är inte så ofta filmerna utspelas inifrån själva radiostationen. Ja några finns väl där radiostationen fungerar som kärnrekvisita, typ Motorsågsmassakern 2. Men här vänder man på flintasteken 180 grader och man suger i sig otäckheterna i audioläge merparten av filmen. Och det är faktiskt inte så pjåkigt. Själva orsaken till farsoten kan man ju diskutera. Men rolig är den. Den har med den franske semantikern Roland Barthes att göra kan jag avslöja. Nån form av Gudsbugg. Vänd på prologen i Johannesevangeliet så har ni svaret. Nåja, kanske inte helt helt tillfredställande men ni får nöja er med det. Mer säger jag inte.

Det är verkligen lågbudget rakt igenom. Men det är ju ofta skräckens bästa vän. Stephen McHattie (påminner lite till utseendet om Lance Henriksen för övrigt) är riktigt skön som kaffekaskdrickande radiopratare även om det övriga radiogänget inte gör bort sig alls. Jag gillar Törnrosakyssscenen mellan Mazzy och Briar (som också är ett par verkligheten, något man nästan misstänkte). Spola den fram och tillbaka några gånger tills den sjunker in i tungroten. När en uppjagad doktor kommer in från kylan blir det tyvärr lite för mycket buskis som förstör spänningen. Jag tycker också man skulle utnyttjat det klaustrofobiska läget lite mer. Dra åt snaran. Det blir ibland lite segt och händelsefattigt. Det här är ingen film för splatter- och gorefansen. För det är inte mycket blod som flyter i den här filmen. Men vi får lite arga zombier samtidigt som den roligt nog tar ett lite nytt grepp på den traditionslastade genren. Pontypool är lite av en oslipad diamant som har potential som man kunde gjort något mer av. Rekommenderas för zombiefans och akademiker.