0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Titel: Prison
Produktionsår: 1988
Regissör: Renny Harlin
Skådespelare: Viggo Mortensen, Lane Smith m fl
Distributionsbolag: Studio S Entertainment

Stefan Särnefält (2009)
Fängelser får väl sägas på många sätt vara perfekta spelplatser för skräck. Instängdhet, begränsade flyktmöjligheter, opålitliga relationer, effektiv kontrollapparat, dåliga försvarsmöjligheter och få gömställen. Att dessutom tvingas fejsa en sadistisk fängelsechef och en fd fånges ondskefulla ande gör inte saken lättare. Prison är finländaren Renny Harlins Hollywooddebut och blev avstampet för en lång rad megasuccér i det stora filmlandet i väst. Det här får nog sägas vara Harlins bästa skräckfilm. Han är helt enkelt vassare på action än skräck.

Filmen börjar med att en oskyldigt dömd fånge (Forsythe) grillas i elektriska stolen. Fängelset stängs därefter men öppnas igen 30 år senare. Chef för bygget är nu den sadistiske fd fångvaktaren Sharpe, som var med vid avrättningen. Fängelset fylls på med nya fångar, däribland den mystiske Burke (Viggo Mortensen), och snart börjar det inträffa en rad kusliga mord.

I det stora hela är det en effektivt och snyggt berättad skräckhistoria. Trots den begränsade budgeten så bjussas vi på schyssta gore-effekter. Fångblod flyter i cellerna och taggtrådsvajrarna surrar som reptiler runt halsar och nackar. Men man skulle önskat att Harlin släppt loss cellskräcken fullt ut och skruvat åt tumskruvarna några varv till. Det blir spännande här och där men man blir inte riktigt omskakad. Visuellt har annars den svenske sexplotationkungen och fotografen Mac Ahlberg lyckats skapa en skön fängelseatmosfär. Märklig karriär den killen gjort. Han regisserade en handfull gökrullar på 70-talet som Bel Ami och Flossie och gjorde sedan kometkarriär som Hollywood-fotograf med filmer som Oskyldigt Blod och Snuten i Hollywood 3. Nu har han hunnit bli hela 78 år. Thumbs up for the sinner, please!

Ett problem med Prison är att den brister i förklaringar. Man undrar till exempel vad egentligen den onde anden är ute efter. Varför tar han inte itu med Sharpe på en gång utan slumpmässigt plockar dom som finns närmast till hands? Burke är dessutom identisk med Forsythe (som man aldrig ser ansiktet på vid avrättningen, stark inledning f.ö.) och ska väl vara en och samma person på något mystiskt sätt, men den kopplingen är fan dunklare än KG Hammar. Perkele! Och att Sharpe får fritt spelrum för sina sadistiska aktiviteter trots att kriminalvårdsstyrelsens representant frekventerar anstalten med jämna mellanrum känns märkligt. Men jag tänker inte starta något raggarbråk för den sakens skull. Att luckorna är oräkneliga i skräckfilmernas värld vet vi. Bristerna till trots är Prison en klart sevärd film. I extramaterialet finns också en suverän intervju med Harlin. En himla skön kille som man verkligen önskar en riktig fullträff igen. Det blir tre Kosken för Prison.