0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö
Titel: World War Z 
Utgivningsår: 2013
Regissör: Marc Forster
Manus: Matthew Michael Carnahan, Max Brooks m fl
Skådespelare: Brad Pitt, Mireille Enos, Daniella Kertesz m fl
Distribution: UIP
Världens dyraste filmprojekt kantat med kaos och kalabalik och en Brad Pitt som mest var intresserad av att se cool ut på bild. Så har det låtit när man läst medierapporterna. Men vi skiter i medierapporterna nu. Men vissa farhågor om vad filmen skulle landa har man haft. Nu blev det inte något platt fall men inte heller den stjärnsmäll man hade önskat sig. Det här är visserligen Brad Pitts film till mer eller mindre till varje ruta. Och han ser faktiskt rätt cool ut. Ungefär som han brukar göra.
Handlingen kretsar kring den FN-anställde Gerry Lane (Pitt) som efter att ha lämnat familjen på en militär flottbas får i uppdrag att resa jorden runt för att hitta bot mot den virusepidemi som hotar utplåna hela mänskligheten. Får ingen riktig kläm på vad som gör Pitt så speciellt rustad för det exceptionella uppdraget. Får inte heller någon känsla av Pitt som en kille med lång FN-historia. Han kunde fan ha klippt sig och taggat ner på den där coolheten lite. Eller dragit på sig en syrgasmask eller människohudsmask.
World War Z följer mer den traditionella Hollywoodactionfilmsmallen än den dokumenterande och analyserande linjen i Max Brooks bok. Satiren och samhällskritiken från boken blåste tyvärr bort på vägen när pengarna skyfflades in. Vi får inte heller något nytt på zombiefronten som inte Romero och andra redan gjort. Förutom de långa flygresorna och att det globala perspektivet är mer närvarande.
I boken fick vi alla personliga berättelser om den krishanteringskollaps som drabbade normalt stabila samhällsfunktioner. Om inkompetensen och dumheten som kom i öppen dager när regeringar och myndigheter blev fullständigt tagna på sängen. Men även om mänsklig uppfinningsrikedomen, mod och vänskap som uppstår i krisen. Det var något jag saknade i filmen. Här följer vi huvudpersonen i realtid till skillnad mot Brooks postredogörelser. Men det känns helt okej.
Öppningsscenen är magnifik när Pitt och familjen åker i Philadelphia med bilen och fastnar i en enorm bilkö när galna människor börjar uppenbara sig och bussar och lastbilar börjar flyga som projektiler över gator och folkmassor. Katastrofkänslan och förvirringen är total och ribban ligger på den nivå man vill ha den.
Trots att man satsat extremt på form och spektakulära scener är det ändå en bra film som både bjuder på stora doser spänning och visuella uppvisningar. Filmens förtjänst ligger i de enskilda scenerna och främst raden av imponerande katastrofscener. Man staplar läckra scener på varandra men jag saknar den sammanhållande känslan vilket ger filmen ett lite splittrat intryck som stör filmens tempo. De lugna partierna handlar mycket om Pitt och hans familjs privatliv och hamnar lite utanför grundstoryn.
Samhällskritiken sipprar dock ibland igenom och det blir rätt fascinerande att se när zombierna i Israel/Palestina bildar en kolossal köttrappa för att ta sig över den jättelika skyddsmuren. Murar ger inga säkerhetsgarantier i katastrofsituationer. De med sinnesro lyckas dock på ett mirakulöst sätt undvika attackerna. Så det kan vara läge för en meditationskurs i höst. Säga farväl till köttet.
Zombierna är av det rasande och rusande slaget som vi sett i så många filmer på senare år. Men jag har nog inte sett zombier springa så snabbt som här. Min personliga favorit sitter dock och häckar på ett labb i slutscenerna. Någons slags fågelrörelseliknande forskare i vit rock som sitter och pickar bisarrt med skallen, eller kluckar eller vad han nu gör. Påminde lite om de där pickande jättefåglarna i första Half Life som man kämpade i dagar med att ta sig förbi. Han sitter i alla fall där och roterarar som något slags schweiziskt gökur som Pitt & Co måste forcera när han är rättvänd. Riktigt spännande.
Hela slutet är nyinspelat och även om det det är hög suspensefaktor på det så är jag inte helt tillfreds och jag fick lite av var-det-inte-mer-än-så-känsla, fast filmen varade i 2 timmar. Iofs ett gott betyg. Men det är kanske därför man redan börjat snickra på en uppföljare. I den första versionen fajtades Pitt mot zombier i centrala Moskva i någon slags spektakulär apokalypskrigsscen. Låter som något man skulle ha gillat. Hoppas den finns med i DVD/Blu-Ray-utgåvan. Minus för de nya 3D-glasögonen som är så tunga att man får sitta och stödja upp dem för att lätta på trycket mot näsbryggan.
– Stefan Särnefält
[youtube_sc url=”http://www.youtube.com/watch?v=HcwTxRuq-uk”]
