Intervju med Joe Sarno [090318]

Stefan Särnefält
Att Studio S Entertainment i mars/april ger ut Joe Sarnos (Fäbodjäntan) Tysklandstrilogi (Vampire Ecstacy, Baby Love 10 och Lifterskan) samt Swedish Wildcats på dvd måste vi givetvis upplysa filmernas regissör om. Det verkar nästan som det kommer lite som en överraskning för Joe när jag når honom på telefon i New York. Åtminstone hade han glömt bort det för stunden. Jag minns inte om vi nämnde saken i somras när vi (Rysarnytt, Studio S, Subdvd) hade den fantastiska ölkvällen på restaurang Eken på Södermalm i Stockholm. Vi drack alldeles för många öl och spillde för mycket jordnötsbitar på varandras kragar för att minnas det viktiga. Det var härligt att höra Joes och Peggys röster igen. Våren har ännu inte kommit till NY tydligen men båda verkar pigga och planerar att komma till Sverige som vanligt i sommar. Som vi vet har Joe varit med i matchen ett bra tag. I söndags fyllde han faktiskt hela 88 år. Ett stort grattis, Joe! You are still going strong! Vi hoppas att vi kan stråla samman i sommar igen för lite öl, nötter och goda filosofiska samtal. Men då får bannemej Studio S stå för jordnötterna!

Vad säger du om Studio S utgivning av dina filmer?
”Jag tycker det är mycket roligt att dom ges ut på dvd. Jag är också väldigt sugen på att se dom igen. Det var ett tag sen jag såg dom.”

Vilken av dom fyra Studio S-releaserna gillar du mest?
”Det är väldigt svårt att svara på eftersom jag gillar alla mina filmer. Men det var så länge sen jag såg dom så jag kan inte ge något klart svar faktiskt. Jag behöver se dom igen för att kunna avgöra det.”

I Butterflys finns en fantastisk scensekvens när Harry Reems dejtar Marie Forså. Den börjar vid en fontän i München. Kommer du ihåg den?
”Harry, Eric (Edwards) och Marie var fantastiska att jobba med under den filmen. Lätta att ha att göra med. Jag kommer inte ihåg hur jag tänkte när jag filmade just den scenen. Jag har bara svaga minnesbilder. Men jag minns att jag gillade den scenen väldigt mycket.”

Jag vet att du beundrar Marie Forså. Vilken eller vilka var hennes bästa egenskaper som skådespelare?
”Hon var mycket bra på att ta regi, hon visste exakt vad hon ville och gav samtidigt vad jag ville ha. Jag tror att hon skulle bli en bra skådis även inom den vanliga spelfilmsgenren. Samtidigt så var hon en underbar människa privat att umgås med. Jag gillade henne mycket.”

Hur gick det med din nya, planerade film Sex in the Suburbs som skulle spelas in i fjol?
”Nej, vi filmade aldrig. Filmprojektet har blivit uppskjuten på grund av ekonomiska problem. Vi får se om det blir av senare, dom har pratat om det i alla fall. Samtidigt så har jag skrivit ytterligare ett manus för en film.”

John Harryson, den grekiska skeppsredaren i Swedish wildcats, gick ju bort hastigt i november ifjol. Har du några minnen av honom från inspelningen?
”Jo, jag hörde det tråkigt nog. Tyvärr minns jag inte så mycket av honom. Han har också en väldigt liten roll i filmen. Men jag minns i alla fall att han var en mycket trevlig kille.”

Hur går det med biografin som filmhistorikern Michael Bowen håller på att skriva om dig?
”Den är inte klar än. Jag vet att han håller på att arbeta med boken men han har andra projekt som han håller på med parallellt har jag förstått. Han är ju filmhistoriker och forskar på universitet här i NY så vi får se när den blir klar.”

Någon favorit bland dina skådespelerskor?
”Svårt att svara på, men det får bli Christina Lindberg och Marie Forså. Båda var fantastiska att jobba med.”

En avslutande liten skräckfilmsfråga. Vilken är den läskigaste film du sett?
”Jag kan nog inte svara på det. Ingmar Bergman är min favoritregissör och han var bra på att skrämmas också. Fast det är en annan typ av skräck, som mer rör det inre livet, våra fantasier och drömmar. Skräcken blir också läskigare eftersom man kanske inte direkt förväntar sig att bli uppskrämd när man ser en Bergman-film. Jag finner det fortfarande märkligt att han aldrig fick den uppskattning han förtjänade i Sverige. I USA och övriga världen var och är han hur stor som helst.”