Titel: Terror
Produktionsår: 1978
Regissör: Norman J Warren
Skådespelare: John Nolan, Carolyn Courage m fl
Distributionsbolag: Studio S Entertainment

Stefan Särnefält
Gamla Studio S-rävar minns säkert scenen från det berömda debattprogrammet när en kniv slashar frenetiskt mot en skrikande kvinna i en trappa. Folket i tv-studion förfasades och skrek på förbud. Dom blev ju som bekant bönhörda. Terror var en av filmerna som beslagtogs i polisrazzior under moralpanikens högtidsperiod tidigt 80-tal. Sedan dess har vi inte sett röken av Terror. Förrän nu. Kulturarvsförvaltarna på Studio S Entertainment vet att namn förpliktigar och har nu släppt den gamla britishhorrorklassikern för första gången i Sverige på dvd. Något Rysarnytt givetvis tar av sig masken för.

Huvudfigur i handlingen är en b-regissör som spelar in en rysare om hur hans släkt drabbas av en förbannelse när de bränner en häxa på bål. Strax efter premiären inträffar en rad bisarra mord. Frågan är om det är häxan eller en seriemördare som ligger bakom. Kanske både och? Norman J Warren fick idén till Terror under en visning av Dario Argentos Suspiria. Warren tog med sig ett gäng suggestiva bilder och gav dom i manusförfattaren David McGillivrays händer. Och det känns verkligen som storyn tillkommit i efterhand, kanske med en mörk pint bredvid pappersarken. Filmen är mer som en komposition bilder utan riktigt sammanhållande handling. Stämningen är dock på många håll direkt lysande och Ivor Slaneys utflippade syntscore förstärker verkligen skräckfeelingen (jag lätt musiken gå i repeatläge minst en timme efteråt).

Filmens förtjänster finner man framför allt i de enskilda scenerna. En av favoritscenerna är när en tjej får problem med bilen mitt i ett oväder och tvingas söka skydd i en övergiven stuga i skogen. Otroligt creepy. Peter ”Chewbacca” Mayhem gör kanske sitt livs roll här. En annan favorit är när en filmsnubbe blir attackerad i filmstudion, av typ hela filmstudion. Rena rama prakthyllningen till Suspiria. Helt klart filmens bästa fx-scen. Lyssna på soundtracket, som samplat från Goblin. Själv blev jag riktigt glad inombords när jag påmindes om den flygande bilen i skogen. Den gungar fortfarande skönt som ett discogolv uppe i trädkronorna, kompad av psykedelisk spöksång. Snurrar runt som värsta discokulan.

En rolig grej är att det under själva filmen pågår en liten exotisk mjukporrinspelning som går under namnet Bathtime With Brenda. En tjej och en kille bubblar runt halvnakna i ett badkar med katastrofal tajmning. En komisk blinkning till Warren själv och manusförfattaren David McGillivray som inledde sina karriärer med att göra just billiga softcore-rullar. En annan detalj är att kvinnan som spelar häxan i släktfilmen även spelar häxan i själva filmen. Hur resonerade Warren där? Nåja, spelar väl ingen större roll. Jag tycker filmen fortfarande är en liten stämningspärla som ger mig sköna nostalgi- och skräckvibbar. Dessutom ska man aldrig snåla med betygen när det gäller Studio S-debatt-filmer.