0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö
Titel: Overlord
Produktionsår: 2018
Regissör: Julius Avery
Manus: Billy Ray, Mark L. Smith
Medverkande: Jovan Adepo, Wayatt Russell, Mathilde Ollivier, Pilou Asbæk, Pilou Asbæk m fl
Andra världskrigsskräck och nazizombier är en liten Rysarnytt-favorit. Det beror inte på att filmerna är några cineastiska mästerverk med hög konstnärlig verkshöjd som dissekeras på kultursidor. Snarare är de oftast riktigt usla och känns ibland som de vore inspelade av ett gäng gamla lumparkompisar med för mycket fritid. Inte Död snö-filmerna som är jävligt underhållande och välgjorda. Finns en del andra grejer som funkat med några öl också. Nej, det roliga med WW2-horrorn är själva skräckmixen; kriget, fasorna, nazisterna och deras bisarra och ockulta experiment där zombier, vampyrer och übersoldater och annat oheligt väcks till liv för att ta över världen. Överdrivet ungefär som i ett Wolfenstein-spel men samtidigt fantasitriggande och skrämmande. WW2-horrorn är en riktig lågbudgetgenre som exploderat som ett minfält de senaste tio åren. Shock Waves från 1977 var väl först med nazizombiemixformeln. Har glömt bort den men minns att jag tyckte den var lite fräck när jag såg den. Men när J.J. Abrams bolag Bad Robot och Paramount bestämde sig för att låta kulorna flöda i Overlord kändes det som vi kanske hade något riktigt skoj på gång.
Ingen WW2-horror utan en hederlig eldkastare
Som film påminner Overlord egentligen till en början om vilken krigsfilm som helst (Operation Overlord var för övrigt de allierades kodnamn för slaget vid Normandie 1944 och dramaturgin följer det historiska förloppet). Öppningen är stark och omskakande och man kastas direkt in i infernot från luften med fullt pådrag. Nästan så att man behövde öronproppar av motordånet och allt kulsmattrande. Ett gäng allierade fallskärmsjägare flyger in över franska Atlantkusten inför D-dagen med uppdraget att förstöra en tysk radiosändare i en kyrka i en by utanför Normandie. Men planet blir nedskjutet och de som överlever hamnar bakom fiendens linjer. Överlevarna stöter på en fransyska och gömmer sig i hennes hus där hon lever med en liten baseballtokig bror samt en sjuk moster som hålls instängd på rummet. Mostern visar sig dock vara överjävligt sjuk. Hennes rosslande låter som en korsning mellan en skadeskjuten varulv och lungsjuk valross och man börjar ana att hon utsatts för nazisternas sjuka experimentlusta. Andra halvan av filmen så får vi reda på vad nazisterna har haft för sig i byn. Kyrkan har gjorts om till nazilabb där man håller på att ta fram übermänniskor och väcker liv i döda. Egentligen inte så mycket mer att säga om saken. Resten av filmen handlar det om att både slå ut radiosändningarna och slåss mot återlevare och nazister. Och som bekant är prioriteringar och göra rätt moraliska val i pressade situationer ingen lätt uppgift, särskilt inte i krig.
Otäckt människokadaver i skogen
Overlord är ett ambitiöst och välregisserat WW2-skräckdrama som följer den klassiska krigsfilmsdramaturgin och borde kunna gå hem hos både andra världskrigsfantaster och zombieskräckfreaks. Lite klichémässigt i persongalleriet som det ofta brukar vara i krigsfilmer men inget att haka upp sig på – om man inte vaknar upp kallsvettig ur en mardröm mitt i natten med kramper i benet men är i övrigt frisk och tränar och äter nyttigt (dock inte 5:2-dieten som jag testat men fick kasta in handduken vid niorycket på kvällen med en rejäl brakmiddag, reds anm). Både dansken Pilou Asbæk som SS Hauptsturmführer och Jovan Adepo som den medkännande soldaten med moraliska tvivel är riktigt bra. Tempot är högt och det är smutsigt och en realistisk ton över filmen och det är väl kanske därför man hållit igen lite med överdrifterna som annars är så vanliga i genren (något som egentligen både jag och Knud ”drängen i Fäbodjäntan” Jörgensen gillar, Jörgensen är dock mer svag för kärlek och romantik och erotiska utsvävningar i krigsfilmer än vad jag är, samtidigt är Jörgensen väldigt noga med historisk autenticitet och fakta och själv får jag inte ihop det där, reds anm).
Det är helt klart den mest påkostade WW2-skräckfilmen som gjorts och det märks. Tyvärr har man valt att satsa mer på action än skräck. Det är visserligen blodigt och brutalt och vansinnigt som det är i krig men jag hade önskat man lagt mer krut på de skräckinjagande übervarelserna och skräcklaboratoriets klaustrofobiska miljöer och gett oss lite mer katt och råtta-jakt i de underjordiska kulvertarna. Jag gillar verkligen de här gamla facility-miljöerna. Det är precis som i datorspel (min personliga favorit är Half Life och Black Mesa-anläggningen), man får aldrig nog av att kuta runt i mörka underjordiska fabriksanläggningar med rykande ångpannor och läckande slangar och trasiga elaggregat som sprutar gnistregn över vattenpölarna på golven där man som räksallad på tunnbrödsrullen jagas av monstruösa varelser. Sånt är stärkande för karaktären och ett reningsbad för själen.
Serum som förvandlar vanliga dödliga till übermänniskor
Ni kanske har sett Frankenstein’s Army som kom för nåt år sen? Där hade man verkligen fått till det med de groteska skräckskapelserna men inte med själva filmen. I Overlord är det lite tvärtom. Möjligt att det hade blivit för överdrivet med zombifierade nazisoldater som vinglar runt på spetsiga järnkonstruktioner och viftar med gigantiska griptänger. Men förbannat kul var det när de dök upp. Lite mer skräck och panik i labbet hade gjort mig gladare även om man fått till det skapligt ändå. Men slutet avslöjar samtidigt att man velat hålla sig till den realistiska linjen och de historiska händelserna. Hade jag varit manusförfattare hade jag skrivit ett annat slut. Kanske ett slut där maskinerna från Världarnas krig stormar in från havet (har precis köpt en sån poster som hänger på väggen). Har vacklat lite i betyget mellan en 3:a och en 4:a så det får bli en mittemellanvariant igen. Overlord är hur som helst en efterlängtad film väl värd sina slantar. Sen får ni AC/DC:s Hells Bells på köpet som soundtrack. Inte mycket att gnälla över alltså.
