Den här jävla coronakarantänen börjar göra en galen. Svårt att veta hur man ska fördriva tiden. Till slut började jag snöa in på gammal italiensk kannibalfilmsmusik. Jisses, den är verkligen en kär gammal vän när man behöver den som bäst. En hand full av läkemedel.
Italienarna kunde verkligen göra fantastisk filmmusik under de gyllene filmperioderna på 60, 70 och 80-talen. De är fan the one and only när det kommer till ruggig och suggestiv filmmusik. Dom som lyckas idag har mer eller mindre kopierat konceptet. Kryddat på lite med digital fernissa och ofta iofs gjort det riktigt bra. Men grunden står italienarna för. Helt otänkbart att t ex tänka Lucio Fulcis filmer utan Fabio Frizzis undergångsångesttoner. Hans musik satte prägeln och stämningen på hela filmen och man hade inte tvingats byta sina löjliga tonårskalsonger med serietidningsmotiv då man gick hem mitt i natten efter att ha sett Beyond utan Frizzi.
Argento utan Goblin går ju inte heller att föreställa sig ens i ett parallellt universum. Jo jag vet att han gjorde mycket utan Goblin som är ruskigt bra. Men ni fattar. Kompositörerna är riktiga grovjobbare som bär upp det gyllene maskineriet i den visuella undergångsarmadan – kanske dagens vårdpersonal om man ska dra en usel jämförelse. Jag är rätt bra på usla jämförelser. Men de är inte helt utan poänger.
Nåväl, den senaste tiden har jag fullkomligt snöat in på italiensk kannibalfilmsmusik på Spotify. Har hängt uppålad längs flodstränder och snurrat runt på grillspett över öppen eld utan chans att slita mig loss. Har svårt att ta mig ur kannibalinfernot och ägna mig åt seriöst och instängt karantänhemjobb. Chefen ringer på mobilen och undrar vad fan jag ägnar mig åt i bakgrunden. Jag svarar att jag lagar italiensk mat och att jag inte har tid att prata. Lämna mig ifred! Nästan som jag hellre kraschar ett plan i Amazonas och hugger mig igenom djungeln naken för att få lite ombyte. Så länge en kall öl väntar i nån övergiven taverna bakom buskagen så kan cheferna fortsätta ringa då det inte finns nån täckning i Amazonasdjungeln. En smiley och tumme upp på det.
En 10-topp-lista
All musik finns ju som alla vet inte upplagd på Spotify men musiken till Cannibal Holocaust, Cannibal Ferox och Eaten Alive finns definitivt där och is alive and kicking. Så jag kände mig tvungen att göra en 10-i-topp-lista (utan inbördes rangordning) även om det är ett begränsat urval. Men det är en lista som håller modet och humöret uppe och drömmen om ett ljus i slutet av tunneln levande i coronatider. Tack vare Roberto Donati och Riz Ortolani. Dra igenom hela OST själva och hitta resten av pärlorna. Om ni inte redan gjort det. Dessvärre måste ni logga in och vara inne i Spotify för att lyssna på hela listan.
