I Heritage har man skippat all growlsång och tonat ned hårdrocken och satsat mer på de psykedeliska inslagen inspirerade av 60- och 70-talens musikliv. Men skivan har också splittat fansen i två läger. Dom mer traditionella hårdrockarna som saknar det hårda growl-Opeth och den mer ”sofistikerade” skaran som tycker att det är ett naturligt steg i bandets musikaliska utveckling.
Oavsett vad så har bandets signum alltid varit genreblandningen och de experimentella utflykterna. Frontmannen Mikael Åkerfeldt har alltid varit stor sångare, både när han growlat och viskat. Rysarnytt gjorde i fjol en intervju med Mikael Åkerfeldt som där berättade om sin stora kärlek till skräckfilm. Men nu tar vi och korkar upp de starka dryckerna och kollar in deras gamla paradlåt Blackwater Park från Royal Albert Hall 2010 (finns på dvd) som uppvärmning för kvällen.
Det har blivit dags att sammanfatta årets skräckfilmssläpp och se vad som fastnade i hjärnbarken.…
Då var det dags igen. Mäster Carpenter har släppt ytterligare ett album i sin albumserie…
Det var en herrans massa år sedan det publicerades någon ny horror haiku här på…
Tror inte vi har recenserat något från strömningstjänsten Cultpix här tidigare på Rysarnytt. Åtminstone inte…
Vad händer när man tar hjälp av AI för att göra en vinterskräcktopplista? Man får…
II Maestro Dario Argento bjussar ju som alla vet på så många ljuvliga delikatesser att…