När vintermörkret lägrar sig över en som en våt jumper bäddar man gärna in sig med ett gäng värmande jul- och vinterskräckisar. Det bästa som går att uppnå. Julen är ju omtittarnas storhelg så stabila gamla skräckklassiker på temat snö och kyla man gärna ser om och om och om igen. Och nåt litet stickspår.
The Shining (1980)
The Shining är inte bara världens bästa skräckfilm utan även en av världens bästa filmer någonsin. Snö och isolering till max och en makalös dramaturgi som hypnotiskt suger in mig i snöisoleringsinfernot. Det går liksom inte att stänga av eller knappt trycka på pausknappen när man väl satt igång The Shining. Kubrick får till det på alla fronter. Skulle vara relationen mellan Jack och Wendy då som är rätt kylig och ansträngd redan från början. Man fattar redan under bilfärden i bergen att det här inte kommer bli någon mysig vintervistelse i kärlekens tecken. Mästerligt regisserat och berättat med ett isande filmscore. Galet många scener att plocka men en veckoslutsfavorit är när Jack öppnar upp den nedstängda baren och får sitt första glas av Lloyd. Gud alltså. Spana in ilskan i korridorpromenaden och alkisslicket runt munnen vid bardisken. Bästa starten på helgen efter en jobbig jobbvecka.
Dr Sleep (2019)
Att följa upp ett filmhistoriskt mästerverk som The Shining och spinna vidare på historien i Stephen Kings böcker och samtidigt foga in storyn med Kubricks film och knyta ihop hela säcken och göra alla nöjda. Ingen lätt uppgift fattar vem som helst. Men Mike Flanagan (The Haunting on Hill House) lyckas ändå riktigt bra med uppgiften. Tycker även att Ewan McGregor är lysande som den traumatiserade Danny. Hospis-scenerna där han hjälper döende som väntar på den sista resan är riktigt starka. Och återuppväckandet av miljöerna i Overlook Hotel är rent magiska. Men han kunde skippat Jack Torrance inhopp. Hade räckt gott och väl med Jacks röst och händer. Annars gillade jag den här filmen skarpt.
The Thing (1982)
John Carpenters bästa film där en grupp amerikanska forskare på en polarstation i Antarktis blir attackerade av ett främmande väsen som muterar sig till de människor den tar över. Ingen vet vem som bär på smittan och isoleringsgalenskapen och paranoian tar över bit för bit. Extremt nervigt och klaustrofobiskt och fantastiskt score signerat av maestro Ennio Morricone. Annars brukar ju Carpenter som bekant ta hand om den biten själv. Funkar lika bra varje vinter.
Black Christmas (1974)
Bob Clarks stalkerklassiker om en kvinnoförening som under julhelgen får obscena telefonsamtal från en främling med världens läbbigaste telefonröst. Filmen är känd för sina speciella kameravinklingar där kameran följer mördaren ur mördarens synvinkel. Något John Carpenter sen snappade upp för Halloween. Olivia Hussey, Margot Kidder och John Saxon i fina rollprestationer. Enkelt, kusligt och genialiskt med lite gammaldags julstämning. Alla remaker kan ni skicka till Sverker Olofssons gamla soptunna (för den som minns honom). Världens läbbigaste telefonflåsarröst som sagt. Testa den och önska god jul.
A Christmas Carol (2019)
Charles Dickens klassiska julsaga A Christmans Carol har ju filmatiserats dussintals gånger. Underbar klassiker man gärna ser om till jul. Den här brittiska miniserien fanns tidigare på HBO Max men nu verkar Disney + tagit över den. Storyn är välbekant om girigbuken Ebenezer Scrooge som på julnatten möter tre andar som förvandlar hans syn på livet och medmänniskorna. I den här tolkningen har man lagt ett lite mörkare raster på julsagan. En mer skräckig julsaga alltså. Man har spetsat till Scrooges bakgrundshistoria och vävt in konsekvenserna av hans girighet i handlingen på ett smart sätt. Vilket även gör hans snabba förvandlingsnummer mer övertygande. Dessutom fantastiskt snyggt filmat och en stark skådespelarensemble.
Lida (1990)
Att vara framgångsrik författare och råka ut för en bilolycka i en snöstorm och bli räddad av en sjuksköterska som visar sig vara hans största fan. Låter ju på pappret rätt så behagligt sett till omständigheterna. Men syster Annies omsorger visar sig snabbt vara värsta mardrömmen. Kathy Bates helt makalös i rollen som den fanatiska bokslukaren Annie. Hon spelade så övertygande att till och med hennes morsa trodde hon spelade sig själv. Dessutom fick hon en välförtjänt Oscar för insatsen. Baserad på Stephen Kings roman.
Gremlins (1984)
Joe Dantes underbara gosedjursklassiker som man aldrig blir för gammal för och som inte behöver någon närmare presentation. Får man ett gulligt husdjur i julklapp så bör man följa skötselinstruktionerna helt enkelt. Annars går det som bekant illa. Riktigt illa. En film för både storfamilj och ensamhushåll.
The Terror (säsong 1, 2018)
Måste tipsa om den här dramatiska brittiska tv-serien om två segelfartyg som under en polarexpedition på 1800-talet ska ta sig igenom den outforskade Nordvästpassagen. Det är inte bara is, kyla, hunger, knepig navigation och interna konflikter man måste kämpa emot utan även en mytologisk varelse som förföljer dem genom ishelvetet. Bitande kallt och eländigt men fantastiskt snyggt och spännande och med briljant skådespeleri. Gillar man mixen av sjöfartshistoria, skräck, överlevnadskamp och faror i främmande miljöer måste man kolla upp The Terror.
Sint (2010)
Den gamle The Lift-regissören Dick Maas har dammat av myten om biskopen St Nicholas och gjort honom till en hämndlysten mördare som återvänder varje fullmåne den 5 december ridande till häst redo att spetsa allt levande med sin kräkla. Stämningsfull tomteskräckis från Nederländerna fullt av snöflingor och skorstenar som flödar av rött blod. Mycket trevligt.
Rare Exports (2010)
Finsk jultomtesaga som är så långt från den polerade och hoande Coca-Cola-tomten man kan komma. Här möter vi istället den gamla nordiska tomtefiguren – en skitig och otäck gubbtjuv som gillar att koka elaka barn i olja och annat otrevligt. Påminner om Dickens klassiska saga om girigbuken Scrooge kryddad med Steven Spielberg, Tobe ”Motorsågsmassakern” Hooper och en stor portion humor.
Kallt byte (2006)
Norrmännen är nordens skräckmästare och skräck i ensliga snömiljöer är lite av deras paradgren. Fritt vilt eller Kallt byte som den också heter är en klassisk slasher om ett gäng snowboardungdomar som reser på skidsemester till fjällen och tvingas söka skydd i ett övergivet hotell sedan en i gänget brutit benet. Hotellet hemsöks dock av en snömansliknande slaktarfigur som gör allt för att ingen ska ta sig därifrån levande. Inte så värst nyskapande kanske men allt blir ju så otroligt mycket läskigare ute i ödemarken där omgivningarna bara består av snötäckta och evighetsvida landskap. Regissören Roar Uthaug aktuell med Troll på Netflix men det här gör han så mycket bättre.
Död snö 1 och 2 (2009, 2014)
Uttrycket att gå på tur har fått en helt ny innebörd när norrmännen ger sig på de mörka bitarna av sin historia; den tyska ockupationen. Men man gör det med stora doser humor. Nazisterna har legat och slumrat under snödrivorna men har nu vaknat till liv som blodtörstiga nazizombies på jakt efter guld. Nazister och zombies i symbios är en ruggig skräckmix men Död snö-filmerna är mer en splatterkomedi med Monty Python-humor än läskiga skräckfilmer. Förutom första halvan i ettan. Rappt berättat och få döda stunder gör Död-snö-filmerna förbannat kul att titta på.
