0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Titel: Nyckelhålet
Produktionsår: 1974
Regissör: Paul D Gerber
Skådespelare: Marie Ekorre, Bent Warburg m fl
Distribution: Klubb Super 8

Stefan Särnefält
Dansk gladporr från 70-talet brukar ofta vara rätt oskyldiga tillställningar. Lite nakna rumpor och en förvirrad Ole Söltoft med agentambitioner och lösplugg i brallorna. Nyckelhålet var faktiskt mer naket och mindre glatt än vad jag hade väntat mig. I was chocked, som Joe ”Fäbodjäntan” Sarno sa när hans filmkarriär tog mer avancerade nakensprång. Marie ”Utan Trosor i Tyrolen” Ekorres bakdelar har jag väl rätt bra koll på. Men när det gäller hennes gökande inför öppna ridåer är jag en gröngöling. Tomhålet från Söltoft fylls annars igen fint här av gladporrshabituén Bent Warburg. Oroande lik Eddie ”Utvandrarna” Axberg måste sägas. Kanske var därför Axberg hoppade av skådespeleriet för att inte förväxlas med denne cigarrökande vällusting.

Nåja, själva filmen har faktiskt en handling också. En porrfotograf får i uppdrag av en porrproducent att skriva ett porrfilmsmanus som ska ha en mer realistisk ton. Porrfotografen visar sig ha ett hemligt förhållande med porrproducentens dotter (Ekorre) och paret bestämmer sig för att spana på hennes föräldrar och medarbetarna på porrkontoret för att hitta nåt smaskigt som de kan bygga sin porrstory på. Och det blir en hel del som ni kanske förstår.

Det här är en film gjord långt före pungrakningarnas tid och som kan säkert chocka en del yngre, slätrakade tittare med metrosexuellt utseende. En snubbe med världens hårigaste underdelar ligger på ett massageinstitut där han får en monolog och en tuppruskning. Utan några polisingripanden. Det är mycket 70-talsbuskar som zoomas in där skägg och mustasch slagit läger och leker hemtamt. Man får både mjuksex och ömma kärleksbetygelser och mer radikala knullgrepp. För att ta ett exempel; i en scen plåtar porrfotografen lite oskyldiga lesbiska kyssar på en ryamatta då en polare plötsligt stövlar in och öppnar en öl och det hela spårar ur i regelrätta orgier. Som att sitta och smygläsa en gammal Piff eller Paff-tidning på nytt.

Trots att man gärna hade sett lite mer slapstickhumor så är Nyckelhålet en rätt underhållande ”gladporrulle” med en rapp story och avslappnat 70-talssex. Man får till och med en lite smårafflande detektivjakt runt Köpenhamn. Ekorre är på riktigt gott humör och bjuder på ekivoka gester och mimspel. På slutet blir det gladporr på riktigt då Ekorre jagar brallorna av Warburg på kontoret i en 78-varvare. Om man nu roas av sånt.

***

Titel: Ta mej i Dalen
Produktionsår: 1977
Regissör: Torgny Wickman
Skådespelare: Charles Canyon, Eric Edwards, Anita Ericsson m fl
Distribution: Klubb Super 8

Ta mej i Dalen visades på biografer och var en snackis på skolgårdar och bondgårdar på 70-talet. Torgny ”Kärlekens språk” Wickman lyckades locka hit den brittiske skådespelaren Charles Canyon (Chris Chittell – känd från tv-serien Hem till gården) för några pund och ett par snabba skjut samt en del andra utländska förmågor. Porr hälld i svensk landsbygd där utländska och svenska aktörer umgås under avspända former kan ju va rätt trevligt.

Sverigevännen och Joe Sarnos manlige favoritskådis Eric Edwards var ett välkänt ansikte vid incheckningsdiskarna på flygen mellan USA och Sverige under 70-talet. Här spelar han en blyg kille som skickas till godsägaren (Charles Canyon) för att lära sig lite mer om lantlivets seder och bruk och om vad det innebär att vara en riktig man. Det går inte som på räls men Edwards lär sig till slut både att konversera med kvinnor, göka, knäppa lite gitarr och dricka champagne i finglas.

Anita Ericsson spelar stallflicka och är naken 99 procent av filmen men har alltid varit en träig typ och usel på att leverera repliker. Tror inte hon dragit på smilbanden i nån film vad jag vill minnas. Danska Anne Magle, som en del säkert känner igen från Hon Älskade en Sommar och tecken-filmerna, gör sig däremot jäkligt fint som bilmekaniker som kommer inkörande till gården med nyreparerad traktor. Knud ”Drängen i Fäbodjäntan” Jörgensen välkomnar henne med öppna armar och öppen gylf. Härliga scener med Jörgensen utspelas som till och med försöker sig på lite romantiska Casanovakyssar. Går väl så där. Han är väl inte riktigt Casanovatypen.

Den evige drängen Knud Jörgensen får verkligen blomma ut i drängrollen i den här filmen. Visserligen sexuellt bortkommen men han blir ganska snabbt varm i skinnet. Måste säga att det var Jörgensens drängskills som satte djupast avtryck hos mig. I inledningen utför han en hederlig lövkrattning med tillhörande brasa. Sedan ror han i land en eka efter en fisketur som han drar upp elegant på landbacken. Där vittrar han både fiskenät och grillar nyfångad abborre över öppen eld. Som inte det vore nog så sågar han itu träd med sågmaskin, gräver rovor och lassar jord och gödsel också. En man med många tonarter i luren får man lugnt säga. Tyvärr är han helt slätrakad vilket inte ger honom samma pondus som i Fäbodjäntan. Men vid sidan av Anne Magles traktorentré är det filmens höjdpunkter.

Knäppaste scenen är när Edwards står och spanar på Ericsson och Canyon i lagårn med handen kolvrörelse då Jörgensen oväntat dyker upp som en landshövding i en lövhög. Han fattar inte alls vad det är som pågår och bjuder hem Edwards till sitt krypin i förhoppning om att dom ska göra samma sak. Edwards blir förbannad och drar därifrån. Sedan klampar Jörgensen in och besiktar godsägarens efterlämnade sperma på Ericsons mage med fingrarna. Skulle kunna va hämtat från en bortklippt Monty Python-sketch.

Okej, det blev mycket snack om skådisarna nu. Filmen då. Som kulturhistoriskt dokument är Ta mej i Dalen givetvis en liten knullpärla. Men annars är det egentligen inte så mycket att smörja in sig med. En lövtunn historia som kompenseras med ovanligt mycket penetration och lantlivsbestyr. På pluskontot måste läggas att Wickman tryckt in rätt mycket farmarliv i filmen. Grisar, kor, bondkatter, höstackar och brödbak zoomas in med trygg hand och skulle funka utmärkt i en reklamfilm för Centerpartiet. Det ska han ha ett par komjölkande tummar upp för. Sarno borde dragit lärdom av Wickman när han gjorde Fäbodjäntan här. Men Fäbodjäntan tar å andra sidan igen det på sin charm där den utan ansträngning övertrumfar Ta mej i Dalen.

I extramaterialet kan nämnas att man har lagt in Torgny Wickmans ”förlorade” och ofullbordade långfilm Drömdoktorn med knullkvartetten Magle, Ericsson, Jörgensen och Edwards ackompanjerad av inga mindre än Georg Riedel, Janne Schaffer och Björn J:son Lindh. En kulturgärning av Klubb Super 8. Får ta och se den vid ett senare tillfälle.