Den vidrige herr Honka var en av fjolårets värstingfilmer man inte hann med innan årsbästalistan för 2019 knåpades ihop och fästes på webbväggen. Den seglade upp på biograferna under mellandagarna men blev inte speciellt långlivad i finsalongerna. Herr Honka är mer ett socialt übermisärdrama än en skräckfilm ska sägas. Trots att den bygger på verkliga händelser om en seriemördare som härjade runt i de berömda horkvarteren Reperbahn i Hamburg i början av 70-talet. Men nu finns den både att hyra och köpa i din digitala filmkiosk.
Den vidrige Herr Honka är precis som titeln säger en riktigt vidrig figur i alla bemärkelser. Ser ut som en släktavknoppning i Jason Voorhees-familjen. Lite mer ful i munnen. En våldsam fyllbult som sitter på en sunkkrog på Reeperbahn och slänger ur sig vedervärdigheter. Han raggar även upp och pucklar på överåriga damer som sett sina bästa dagar. Med löften om gratis sprit lockar han upp upp dem till sin sjaskiga lägenhet där han super ner dem, sätter på dem, slår ihjäl dem och styckar upp dem. Kroppsdelarna gömmer han i ett kryputrymme i lägenheten som stinker som helvetets nedersta krets. Totalt obegripligt att han lyckas lura in någon bakom dörren i den odören.
Herr Honka är en högst egensinnig film. Lite Fassbinder goes Bukowski goes Ted Bundy eller valfri sexmaniacpsycho därute. Det är genuint motbjudande men samtidigt välgjort och fascinerande. Honka spelas skojigt nog av en tvålfager yngling som man lyckas vanställa till oigenkännlighet och som gör ett fenomenalt porträtt av denna vansinnesmänniska. En otrolig arbetsinsats. Man undrar hur han förberett sig. Knappt man vill veta men förbannat bra jobbat. Hela persongalleriet består av en samling aparta karaktärer som synkar fint med miljöerna och Honkas aktiviteter. En av dem är Margarete Tiesel – känd från Ulrich Siedls beryktade paradistrilogi – som är hygglig nog att städa upp Honkas suparkvart. Ni kan ju gissa vad tacket består av.
Men det bästa är nog ändå fotot och färgskalorna. Man har skapat det mest fula man kan tänka sig i en snygg scenografisk förpackning med fina Hamburg-miljöer som borde kunna gå hem hos både Reperbahn-nostalgiker och Baader Meinhof-romantiker. Hade däremot hoppats på lite mer drag i den här filmen. Det hela rullar på i ganska sävligt tempo med lite väl variationslösa vändor mellan lägenheten och baren. Lite respit får man när Honka får ett nytt jobb som nattvakt och nyktrar till för ett kort ögonblick. Men Honka går snabbt in i charmoffensivläge och släpper loss sina böjelser i de nya miljöerna. Jisses, hur den killen fick en anställning är en större gåta än hur Donald Trump blev USA:s president. Men det var andra tider då. Var helt enkelt lättare att vara kuf och få ett jobb utan att dra till sig allt för stor uppmärksamhet.
Herr Honka är dock varken något kriminaldrama eller en nervpirrande thriller och vill man ha nerv och spänning med en dramatisk rafflande upplösning så är Honka inget förstahandsval. Inte heller något för den som vill ha lite feel good-känsla i coronatider. Men definitivt ett högst intressant stycke tysk seriemördarhistoria och en originell och snygg film som förtjänar en större publik.