Snow Shark: Ancient Snow Beast

0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Snow Shark: Ancient Snow Beast
Produktionsår: 2011
Regissör: Sam Qualiana
Manus: Sam Qualiana
Medverkande: Sam Qualiana, Michael O’Hear, Jackey Hall m fl
Distribution: Independent Entertainment

På pappret ser det fantastiskt ut; en uråldrig snöhaj (alltså en haj som simmar i snö, inte en haj gjord av snö – viktigt att veta!) vaknar till liv efter en jordbävning och terroriserar folk som trots återkommande varningar är korkade nog att gå ut i vildmarken om vintern (supande tonåringar och snygga tjejer med piercade bröstvårtor är överrepresenterade). Så långt är jag med. Att den endast har uppnått betyget 2.0 på Internet Movie Database säger mig inget, det är ofta man hittar små juveler i bottenskrapet.

Men som jag skrev i en tidigare recension så är vad som skiljer en dålig trashfilm från en bra trashfilm humorn. Man kan inte riktigt göra en lågbudgetfilm om en haj som simmar i snö, eller en tvehövdad megahaj, en orkan fylld av hajar eller en zombiehaj utan en gnutta humor. Att ha en mycket liten budget när man gör skräck behöver inte vara ett aber, men inte ens de mest påkostade filmerna lyckas att skrämmas utan ett bra manus. Och med att skrämmas menar jag inte de ofta återkommande tillfällena i Snow Shark då man vill slita ut sina ögon och börja yla mot månen för att effekterna är så dåliga.

Jag skulle egentligen kunna ägna mer tid åt att skriva om allt som är skevt med Snow Shark, men det känns orättvist och jag skulle hellre uppmuntra folk som sitter på sådana knasiga underbara idéer att gå ut och våga göra film av dem.

Med detta sagt måste jag nämna två saker som riktigt störde; förutom att hajen verkar ha ögon i ryggfenan som den spionerar på sina tilltänkta offer med, så gör den sin närvaro känd genom att fräsa, yla och morra på ett mycket osofistikerat sätt innan den attackerar. Och ryggfenan, denna ryggfena. Där den glider över snön påminner den mest om hjulet i Quentin Dupieuxs Rubber; en sorts medveten entitet med siktet inställt på att orsaka kaos.

Det hinner gå 12 år i filmen mellan tidpunkten då de första offren skördas och den rafflande finalen, vilket får mig att börja grubbla (det är aldrig ett gott tecken att man sitter och grubblar under en skräckfilm); vad är hajen på somrarna? En geggamojahaj? En gräshaj? Hur som helst skulle jag nog hellre se filmen om geggamojahajen innan jag ser den här igen.

– Rosie Gibson

[youtube_sc url=”http://www.youtube.com/watch?v=NCywrFyN_R4″]